Min mor sa till mig att om Nico skällde när jag kommer på morgonen så skulle jag gå till baksidan och slå i dörren. Ska ha nått med hundpsykologi att göra. Jag fick absolut inte bara öppna dörren och gå in när han skällde för då tror han att jag kommer när han skäller och då skäller han oftare. Första gången han skällde när jag skulle hem var för några veckor sedan. Då hade jag vart på krogen dagen före och var lite bakis. Smyga var jag inte så där jätte bra på då så han fattade att jag var där och satt bara och väntade ut mig (utan att skälla). Idag skällde han också när jag skulle gå in. Gick runt huset, över staket och hans hundstängsel. Smög så tyst jag kunde på träbron upp till dörren. Satte mig ner och väntade på att han skulle börja skälla igen. Inge skall och mera väntande. Till slut ser jag att Nico sitter i en fåtölj och kollar ner på mig som försöker vara så tyst som möjligt utanför dörren. Jag hade blivit upptäckt av hunden. Igen. Kände mig väldigt dum när jag satt där utanför och han tittade på mig och undrade vad jag höll på med. Nu står det 2-0 till han i vår skall-smyga-dunka-dörren-lek.