17.15 jag var utanför min dörr med två vinare, tvätt i maskinen, en tid att passa och ingen nyckel hem.
Ring.
-Jonas.
-Hej, vart är du? Jag har låst ut mig!
-Jobbar
Ring.
Mor svarade telefonen
-Hej kan pappa komma in med nyckeln hem jag ska bort 17.45?
-Ska fråga han står i duschen nu.
Dova röster som pratar
-Han kommer så fort han kan.
17.30
Ring.
Pappa svarar
-VART ÄR DU! (jag började bli mycket stressad)
-Inne i stan, kommer snart.
-Bra

Om vi går tillbaka några timmar på dan. Följde med en på kursen och lunchade. Blev bjuden på mat senare på kvällen då. 17.45 skulle hennes kille hämta mig. (Undra om vi har samma blodgrupp och hon ville ha lite extra organ?). Det blev en kväll som jag inte riktigt hade tänkt mig. Efter maten (tacos) & lite vin så var hon den enda som kunde köra. Det blev en resa in till stan och kolla innebandy. Där slog en vän till henne huvudet i en bänk efter en väldigt ful knuff av en motspelare. Kvällen slutade med besök på sjukhuset och en resa till Hudik (för vidare observation) där jag fick följa med som sällskap i bilen. Allt på bilderna dom tog verkade bra så det var nog ”bara” en lättare hjärnskakning. Lite anorlunda slut på en middag. Var lite mindre än ett år sedan jag var i Hudik på sjukhus besök senast.