Hade en diskussion med Janne idag om jag någonsin kommer att hitta en flicka som älskar mig för den jag är och förstår mig. Hanns svar fick en våg av ensamhet att svalla över mig. Han trodde det skulle vara väldigt svårt. Ärligt men sant. En del av mig tror samma sak, känns väldigt avlägset att jag skulle hitta någon sådan flicka. En annan del tror/hoppas på att det ska hända, typ som en romantisk saga där prins och prinsessa rider bort i solnedgången och lever lyckliga i alla sina dar.

Efter dagens fiasko när jag försökte förklara för en person som jag tycker mycket om svängde det nog över till ensamhetens sida. Tror inte hon förstår mig eller har förstått mig. Jobbigt när det är en människa jag skulle vilja förstod mig.

Vet inte vad det kan vara för fel på mig men ibland så verkar allt jag säger bara vara fel. Men hur kan det vara fel om jag försöker sätta ord på det jag känner? Arga, ledsna och irriterade blir folk. Hur kan det vara så svårt att förstå vad jag försöker säga? Hur kan mina ord bli så fel?

Kommer någonsin någan att aceptera, älska och förstå mig för den jag är?

The Cure – How Beautiful You Are

And how I understand
That no-one ever knows or loves another

Or loves another

Tragiskt men kanske sant.