Pratade med en tjej idag om att inte leva i nuet. Hon hade svårt att inte oroa sig för saker som händer längre fram. Som att det var 8-9 veckor kvar på kursen. Hon funderade på vad hon skulle göra sen. Jag har precis motsatta problemet. Svårt att släppa saker som har hänt och leva i nuet. Vet inte vilket av dom som är bäst eller sämst. Man kanske ska leva i en blandning av dom alla tre (dåtid/nutid/framtid)?