Jag hatar verkligen att fota småband i små lokaler. Det är absolut inte bandets fel eller så. Av någon underlig anledning blir det alltid ett tomrum mellan bandet och publiken. Som när jag fotade Vit Päls på House of Win Win här i Göteborg och det var en skyttegrav på ca 2-3 meter mellan publiken och bandet. Där ska jag som fotograf ”tränga” mig fram och ta plats i detta vakuum. För mig tar det flera låtar eller i detta fall ett förband och lite till innan jag fattat mod till mig och går fram för att fota.

När jag väl står där framme med publikens blikar i ryggen känns det inte heller så där jätte bekvämt. För att inte vara i vägen så opererar jag helst runt kanterna. Eller går in i en ”pro” roll där jag bara skjuter så fort jag kan och sen försöker ta mig därifrån.

Vad kan det finnas för lösningar på det här då? Jo ni i publiken skulle kunna ta två-tre steg fram och lämna lite mindre utrymme mellan er och bandet. Eller kanske små band utan hängiven publik ska sluta spela i Göteborg. Man kanske måste vara lite så där halvstor innan man får spela här. Inte så man fyller Ullevi (fråga mig inte vilken av dom, det finns 2-3 st va?) men så där så man fyller lokalen och folket vill stå långt fram när bandet spelar. Då kanske man får utesluta förband också.

Men när jag trots allt överlevt en fotografering i detta vakuum brukar det faktiskt vara värt vartenda uns av obehag. Bilderna blir för det mesta bra. Ibland blir det några som är helt okay, nästan på gränsen till riktigt bra. Som den här på sångaren i Vit Päls, den blev faktisk riktigt bra. Schyst svartvit med mörk bakgrund och bra ljus på personen.