Var det första jag fick höra av en elev när jag skulle ha gymnastik. Hade just missar ett (av många) skott med basketbollen när hon kom in med dom hårda orden. Det är ju aldrig roligt att bli kritiserad men när man får höra det av en flicka i 12års åldern så tar det ganska hårt. Det var inte slut på mobbingen där. När sista klassen dushade stog jag och sköt 3-poängare, men det var fel på bollen för den ville inte i där jag ville att den skulle i. In kommer en flicka frågar om hon får prova och sätter den på första kastet. Hmm mitt bollsinne verkar gått från dåligt till väldigt dåligt.
Imorse ringde dom från kumunen och ville att jag skulle jobba. Gympalärare var det idag. Med en klass jag haft förr så jag kände igen några. Tänkte inte bli svettig och behöva dusha. Trent Reznor, en basketboll och 15 minuter fritid innan eleverna började och jag var redo för en dush.
Igår då? Jo det var givande. Verkar vara rätt
väg. Min bön för tecken verkar ha slagit in. Sa mycket saker jag tänker eller som vi pratat om på furan. Vill lära mig allt hon kan. Men jag är samtidigt lite skeptisk det är nog den institionerade sidan av mig, den som format mig i uppväxten till att bli lik alla andra. Fick en skön känsla av välbehag när jag kom därifrån.
En fråga bara: Varför är det bögigt att som kille raka sig under armarna när en tjej måste göra samma sak för att vara ”fin”? Min kropp, jag ser ut hur jag vill och inte som ni andra tycker. Funkar det inte för er, synd. Gör vad jag vill med min kropp, sluta kritisera mig.
Lilla gubben tog visst det där med armhlehår hårt. filåt.
Notering: i engelskan kan man vara ”bad”, som i kass, och ”bad” som i cool/häftig. Synd att det inte funkar lika för svenskan med ”dålig”, för då hade det ju varit värsta komplimangen! Eller vad vet jag.. Det kanske funkar så bland dagens ungdomar!?