Det var några år sedan. Utanför en krog som hette Blue Heaven. På den tiden jag kunde vara full med stil. Klockan var lite över ett och krogen hade nyss stängs. Hon stog där, jag vet inte vem som började prata med vem. Hon var en gamal klasskamrat från låg/mellan stadiet. Den kvällen var hon vacker. Hade sett henne några gånger förr men inte riktigt pratat med henne. Vi hade inte så bra kontakt i skolan heller men några gånger lekte vi med varandra.

Hon tyckte vi skulle gå hem till henne och dricka hemmagjort vin. Jag skulle upp tidigt nästa morgon och åka till IKEA med mina föräldrar. Men eftersom jag har svårt att säga nej till en kvinna så följde jag med. Hon bodde i en källavåning med lågt i tak. Jag hade varit där förr på fest, en kompis kompis bodde där ett tag. Vinet flödade och tiden gick. Hon undrade vart sin pojkvän var? Jag undrade vad jag gjorde där? Men då fick jag höra. Hon spelade en av sina favorit grupper Toy Dolls, första gången för mig. I mitt huvud lät det riktigt bra. Vid fyra fem började jag dra mig hemåt med tunga fötter. Stupade i säng och för få sömn timmar senare satt jag i en bill till IKEA.

Några gånger efter det har jag träffat henne men aldrig pratat med henne som den gången. Bara snabba hej och hur är det. Nu har hon barn som jag haft någon gång när jag jobbat på dagis. Så mycket mer vet jag inte om henne. Toy Dolls har jag tänkt på ett flertal gånger efter men aldrig lyssnat på eller hört som då. Tills i går då jag laddade ipoden med Toy Dolls – History 1979-96. Det lät minst lika bra som den gången fast mitt minne glömt bort ljuden. Hon gav mitt ett musik minne för livet och det är jag evigt tacksam för. Jag kunde inte fått nått bättre.