Har inte skrivit nått på väldigt länge nu. Men här kommer en liten redogörelse om vad som hänt dom senaste dagarna.

Sov hos mor & far i Stugsund i onsdags. Min mobil ringde. När jag såg på displayen vem som ringde kändes det som att köra in i en vägg. Bara 5 bokstäver men jag blev så förvånad, rädd, glad, överaskad. Visste inte om det skulle bli sista gången vi pratade. Kanske bara skulle säga hej då. Men samtidigt blev jag glad på ett hoppfullt sätt. Konstigt att höra rösten igen. Fick ligga ner och prata, utifall mina ben skulle ge vika. Vi skulle prate mer på torsdag. Jag fick en fråga att tänka på. Vet inte om jag vet svaret på den. Kanske jag försöker lura mig själv? Kanske rädd för svaret? Eller så vet jag inte svaret? Ganska förvirad.

Torsdagen gick det ganska bra på jobbet. Fick städa lite till besöket. Väntade. Visste inte hur det skulle bli. Mer väntande. Tillslut var det dags. Konstigt dom första minutrarna, ganska spänt. Men det gick så fort över. Försökte svara så bra jag kunde på frågorna men vet inte om jag kan svaren. Eller om jag inte vill veta svaren? Sov över, på soffan, jag i sängen. Gick lite bättre att prata då, när man inte såg varandra. Pratade länge. Kändes bra att prata så länge också. Jag fick en luftballong som hjälper mig upp för diket jag grävt ner mig i.

Funderar lite på om allt kanske blir bra ändå. Även fast ibland så verkar allt man gör bara bli så fel. Tycker Steve O sa en bra sak ”Man är inte misslyckad så länge man försöker”. Även fast man gör dumma saker så måste man ju försöka igen, nästa gång kanske det blir rätt. Lär sig alltid nått av misstagen man gör.

Fredag morgon, visste inte när jag skulle börja. Halv åtta? åtta? Halv nio? Var där runt åtta. Första advent på söndag så barnen skulle tll kyrkan. Kommer inte ihåg om jag vart i kyrkan frivilligt någon gång?

Har fortfarande inte sett Survivor Series -03. Tänkte vänta på Janne om han vill kolla på det med mig.