Nu i helgen var det Strömmingsleken, vår stads årliga helgen före skolan startar fjortisfylla ”gatu” fest. Trots gråtande småflickor, tonårsfylla och ex-flickväner så kan man faktiskt träffa gamla vänner som är hemma i stan en sista gång före semestern tar slut.

Givetvis så sprang jag ihop med min kära ex-flickvän. Vi verkar ha gjort framsteg i vår ex relation. Nu gjorde vi en neutral nick som hej till varandra, förra gången vi träffades så hade jag två gemensamma vänner på var sida om mig som hon hejade på men inte mig. Funderade ett tag om jag var osynlig, vilket skulle vara coolt men så var inte fallet. Undrar om jag ska se mina sakerna som hon fortfarande har kvar som ”MIA”.

Här i Söderhamn så har vi ett cover band, låt oss kalla dom popverktygen som verkar ha blivit en institution när det är något offentlig jippo. Men jag fattar inte varför det är så, dom har kört ungefär samma sak dom senaste 10 åren och det finns bättre, roligare band i en här stan så varför kan inte nått av dom få chansen?

Nu var det andra gången på kort tid som jag lekte med Jonas & Bella. Ett litet plus med ovanstående institution och deras covers är att jag och Jonas kan prata om gamla Roskilde minnen och om band som vi sett. Nu börjar jag känna mig gammal, kanske kommer vi att sitta på hans veranda i Trönö skogen och fortfarande prata Roskilde minnen om 10 år.

Slutade kvällen med att köpa mat på ett ställe där det med stora bokstäver stod skrivet kebab. Kände mig lite dum när jag lite undrande frågade Bella varför man inte fick något kebabkött på brödet och hon svarade att man inte brukade ha det på langos.

Jag lyckades till och med att inte springa på syntarn utklädd till flicka.