Slut på några intensiva dagar

Nu sitter jag på tåget hem efter 12 dagar i Söderhamn. Det är väldig intensivt när man kommer hem en kort stund så där. Man ska försöka hinna med att träffa alla, och inte är det lättare av att Evelinas föräldrar är skilda och hon har två familjer att träffa. Jag tror och tycker ändå att jag har hunnit med de flesta. dosis ivermectina perros miasis Var till och med ut på annandagen och lyckades springa på några gamla polare på krogen. Annars var det inte så spännande att gå ut i Söderhamn. Nu börjar jag känna mig gammal när jag går ut där. ivermectin for inflammation Det ända jag ångrar lite var att vi inte var och åkte snowboard i går, fast jag kände också att jag kanske inte hade råd att göra det. Får se om vi kan ta några dagar i höst för att åka bräda. does ivermectin control flies

ToDo: Umgås med släkt och vänner

Jag och Evelina är hemma i Söderhamn över julen. Det betyder att vi måste umgås med massa folk. Hittills har vi lyckats bocka av min familj, Jonas & Bella, Eves pappa och 50% Janne. Dom vi har kvar är Eves mamma, Eves farmor, min farmor & farfar, min mormor och 50% Janne (funderar på en krogutflykt på annandagen). Med tanke på att jag är kvar till den 29’e och Eve till nyårsafton (fira nyår på tåget?) så känns det som vi har ganska koll på läget. I kväll ska vi hem till Eves mamma och vara med dom, sen ska Eve fira jul med pappa sin och jag stannar hos mina föräldrar. Kanske vi till och med får tid över att åka till Järvsö för säsongens första snowboard åkning. Först måste vi kolla om alla saker är hos Evelinas mamma så vi har skor och kläderna här som vi trott. Har vi inte dom sakerna här så blir det nog inge. Snö verkar det finnas så det skulle vara roligt att få en dag i backen.

Puder i backen

Dagarna i fjällen var riktigt bra för mig. Förutom ett litet astma anfall. Evelina hade det lite värre. Hon hade den konstiga tanken att åka snowboard på knäna. Till följd av det så är ett av hennes knän, nu en vecka senare väldigt blått. Mitt förslag att inte ramla så mycket bemöttes bara av arga blickar. Inge tacksam för mitt goda råd var hon inte.

Vädret var underbart med sol och lite blåsigt på toppen. Jag åkte i min första rail. Den var kanske totalt en meter lång. Lika bred som min bräda och en halv meter hög. Två gånger åkte jag över den. Lite hoppande blev det också. I år så hoppade jag lite högre och lite längre. Med betoning på lite. Konstigt nog så gjorde det inte så ont när jag ramlade nu heller. Riktigt roligt var det.